Någon/några personer som inspererar dig
MY DAYS
Dag 1- Någon/några personer som inspererar dig.
Dag 2- Fem saker ni inte visste om mig.
Dag 3- Min framtid.
Dag 4- Det här åt jag idag.
Dag 5- Min dag.
Dag 6- Min bästa vän.
Dag 7- Mina närmaste vänner.
Dag 8- Favorit film.
Dag 9- Det här hade jag på mig idag.
Dag 10- Mitt drömhus.
Dag 11- Mitt rum.
Dag 12- Min dröm kille.
Dag 13- Vad har du gjort idag.
Dag 14- Mina drömmar.
Dag 15- Ett land du vill besöka.
Dag 16- Mitt favoritminne.
Dag 17- Min favoritfödelsedag.
Dag 18- Detta ångrar jag.
Dag 19- Såhär ser jag ut idag.
Dag 20- Den här tjejen är underbar.
Dag 21- Den här killen är underbar.
Dag 22- Det här får mig att må bättre.
Dag 23- Det här får mig att gråta.
Dag 24- Berätta vad jag tkr om alkohol, cigg osv.
Dag 25- Mina rädslor.
Dag 26- Min favoritplats.
Dag 27- Det här saknar jag.
Dag 28- Min facebook.
Dag 29- Om jag gillar någon just nu.
Johanna, hon är en person som insprierar mig sjukt mycket.
Det kan vara om allt möjligt!
Lycka, att inte ge upp, jobb, kämpa, framtiden osv.
Jag vill vara som henne, inte helt och hållet.. för jag är jag.
Men hennes sätt kan man inget annat än att tycka om.
Hon är härlig, glad, positiv, peppande, ha humor mm.
Med henne så verkar allting så enkelt, fasten det inte är det.
Något hon säger kan verka så lätt för en och
det är bra att man tycker något är lätt.
"Det blir som man tänker", få man det att verka lätt så blir de det.
Man skulle kunna säga vad som helst till henne och veta
att hon inte säger det vidare till någon.
Jag har svårt för att lita på folk, men jag känner verkligen att jag
kan det denna gången.. tro det eller ej!
Du ha lärt mig att se livet från andra sidor.
ett grönt monster
det kom ett grönt monster.
nej, det ha vart hos mig länge!
ett monster kallat avundsjukan, den är otrevlig.
den äter upp mig, tuggar ordentligt och spottar ut mig.
efter det så känner jag mig mer nere än innan.
först kan jag exempel, vara glad över att min vän har
skaffat sig ett jobb eller bara må bra.
vad får man tillbaka? ingenting.
man får inget tack när man gör en tjänst.
inte ens "vad bra du är" eller peppa en!
inte ett skit helt enkelt.
det blir bara en massa negativt man får tillbaka.
jag vet inte vad jag ska göra..
får ont i magen jag bara tänker på allt.
vet bara att jag inte ska säga/göra någonting
bra eller positivt för henne.
jag är trött på att bara ge hela tiden.
men få ingenting tillbaka ifrån personen.
tur det finns andra vänner <3
förstår inte
ingenting går bra,
ingenting är som det brukar,
ingenting är som det var förr.
och det är ditt fel, varför ha en vän som
bara säger massa negativa saker till en helatiden?
jag duger inte för dig, vad har jag gjort?
vet inte varför jag skulle förtjäna dethär.
jag begär aldrig någonting ifrån dig det är bara
du som kommer och ska ha alltifrån mig.
men när det väl gäller mig, att jag behöver hjälp.
då finns du inte längre där!
varför ska jag alltid vara den som ge och ge helatiden?!
det är inte så det ska vara, inte enligt mig iallafall.
vet inte vad det är för fel på dig.
men säg inte att du gör allt för mig när du inte gör det.
det är bara en lögn.
jag gör allt.. ja, jag menar verkligen ALLT!
ingenting går bra,
ingenting är som det brukar,
ingenting är som det var förr.
jag vet inte hur jag mår ?
jag vet inte vem jag är ?
jag vet ingenting.
jag har kämpat länge nu, men har inte fått någonting tillbax.
ingen som hjälper mei, har inga ord kvar.
jag är inte värd någonting, inte luften som jag andas,
jag är ingenting, ingenting för er andra.
jag sitter här hemma för mei själv och vill bara
vara i min ensamhet det finns ändå ingen som vet.
jag sover aldrig på natten, jag ligger bara & tänker på allt som har
hänt och vad som ska hända dan efter.
jag är krossad, jag har förlorat mei själv!
som vanligt tycker jag att livet är meningslöst,
jag känner ingen mening med livet, den lyckan jag hade har jag glidit ifrån.
har jag någonsin varit glad ?
jag fejkar mina skratt och jag försöker att le men det är inte lätt.
jag har förstått att jag inte passar här på jorden,
det är inte meningen att jag ska vara här.
jag har försökt att bli bra men nu har det gått för långt,
tabletter hjälper inte längre.
kommer aldrig att glömma denna smärtan.
vet du hur det känns att vara rädd för livet ?
vet du hur det känns att vara rädd för att träffa folk ?
jag har kämpat länge nu för att du ska ändra dig,
men har inte fått någonting tillbaka.
ingen som hjälper mig, det finns snart inga ord kvar.
jag är inte värd någonting, inte ens luften som jag andas,
jag är ingenting, ingenting för er andra!
jag är krossad, jag har förlorat mig själv och det är ditt fel.
men det var det du ville, grattis du har lyckats!
även om du lyckats så ska jag se till att ge igen.
för jag är starkare än dig!!!
en drömtjuv
Det kom drömtjuv, som stal min dröm.
Tjuven sa, kan du verkligen detta?
Det går inte, jag vet många som försökt.
Jag vet vem tjuven var, men jag tänker inte
stjäla hennes dröm för jag är ingen tjuv!
Jag är stark!
Ni ha säkert hört: "att vara stark är inte aldrig att falla"
Varför vågar inte folk falla? Gör det ont?
Klart att det gör ont inom sig. Det är mänskligt!
Bara för att jag är stark betyder det inte att jag
hoppar högst, kommer längst eller att jag lyfter tyngst!
Jag accepterar att livet är som det är.
Man kan inte alltid ändra på livet, ta det som det är.
Jag ser till att jag får vara en del utav livet..
Man faller till botten, slår sig hårt och kommer igen.
Det är för mig att vara stark, iallafall på ett vis.
Man kan vara stark när man våga hoppas och tro
på livet är man känner sig som svagast.
Jag ser ljuset i mörkret om jag inte gör det,
så kämpar jag för att se dit!
Jag är stark, men varför trycker folk ner en då?
Varför tillåter jag dom att göra det?!
Jag är alltid den som stöttar, puschar och alltid finns där.
Men vad får jag tillbaka? Ingenting!
Jag vet inte vad jag ska göra.. vet inte vad jag ska ta mig till.
Är trött på att jag ska göra en massa men inte få ett skit tillbaka.
Det är inte så det ska vara, eller?
För ett år sedan skrev jag det som står här ovanför.
Det var då jag förändrades till en bättre person, en bättre vän!
Men för en månad sen så försvann jag.
Mitt egna jag försvann när DU tog mig ifrån mig.
Jag är inte längre jag.
Jag är den som kämpar! Jag ger aldrig upp?!
Men vad är det jag gör nu då?! Det är att GE UPP!
Jag ger upp mitt liv, för DIN skull!?
Vafan tänker jag med?!
Är det nu jag ska vakna upp i min verklighet?
Är det såhär det kommer att vara livet ut?
Det är definitivt inte såhär jag vill ha det.
Nehe? Varför ändrar jag inte det då? Det är inte lätt.
Jag vankar fram och tillbaka..
Jag har tappat bort mig själv, jag kan inte vara jag med dig.
Kan man säga upp sig ifrån livet? Och bara finnas till..
inte mitt fel
nu vet jag iallafall vart du står, jag behöver dig inte längre.
vi bröt våra band, dom bara gick av på mitten.
förstår inte meningen med att du högg mig i ryggen?!
du har förändrats så mycket, vet inte längre vem du är!
jag försökte göra allt, men det var du som gjorde fel.
du kommer aldrig att erkänna att det var du, men jag vet.. jag vet.
var ärlig mot dig själv! var det verkligen såhär du ville ha det?
såklart vill jag va din vän, men du ser att det inte verka gå.
alltid är det jag som kommer tillbaka till dig, men inte den här gången.
du har inte sagt förlåt, och du kommer inte göra det heller.
för du är en sån som vågar inte erkänna att du har fel.
jag kan inte ta emot allt det du gjort, och all skit som jag fick ta.
vet inte om du är värd en till chans, är du det så är det du som
ska komma till mig, för det är alltid jag som kommer till dig.
____________
Johanna, 12.01.03
vi bröt våra band, dom bara gick av på mitten.
förstår inte meningen med att du högg mig i ryggen?!
du har förändrats så mycket, vet inte längre vem du är!
jag försökte göra allt, men det var du som gjorde fel.
du kommer aldrig att erkänna att det var du, men jag vet.. jag vet.
var ärlig mot dig själv! var det verkligen såhär du ville ha det?
såklart vill jag va din vän, men du ser att det inte verka gå.
alltid är det jag som kommer tillbaka till dig, men inte den här gången.
du har inte sagt förlåt, och du kommer inte göra det heller.
för du är en sån som vågar inte erkänna att du har fel.
jag kan inte ta emot allt det du gjort, och all skit som jag fick ta.
vet inte om du är värd en till chans, är du det så är det du som
ska komma till mig, för det är alltid jag som kommer till dig.
____________
Johanna, 12.01.03
Vila i frid Farmor
då var allt slut och över.
det har varit en lång dag.
både mycket skratt och tårar, har trotts allt varit en bra dag.
en stilla begravning med endast oss, de närmsta.
Göte, Pappa, Mamma, Jag, Jonathan, Faster & Kenth, det var skönt.
Göte, Pappa, Mamma, Jag, Jonathan, Faster & Kenth, det var skönt.
du har det bra farmor, även om du hade det bra innan du
försvann .. allt gick för snabbt, du var inte redo.
du var för pigg för att gå bort så snabbt, du skulle haft några år till.
men nu har du det bra och tillslut kom du till farfar igen, nu har ni det bra tillsammans igen.
vi vet att du har det bra men vi kommer sakna dig.
du och din humor, du var världens bästa farmor mitt halva liv jag kände dig. <3
du är min farmor vad som än händer <3
Farfar 24 juli 1919 - 13 juni 1970 <3
Farmor 3 november 1929 - 2 december 2011 <3
Farfar har räckt ut handen,
farmor har fattat den.
På den andra sidan möts de igen.
farmor har fattat den.
På den andra sidan möts de igen.
trött på lögnare
Jag föddes inte för Eran skull, jag tänker därför inte leva efter Era regler.
Tycker du inte om mig, så är det inte mitt problem.
Snackar du skit bakom Min rygg, så kan du inte förvänta dig att Jag ska vara ärlig mot Dig.
Jag bryr mig faktiskt inte om att Du inte gillar Mitt utseende,
jag gör mig inte fin eller klär upp mig för Din skull!
Du kan kalla mig vad fan du vill, men jag vet redan vem jag är faktiskt.
Jag behöver inte 10.000 vänner för att bli kallad populär, jag har mina närmaste
och det är dom enda jag behöver och som alltid finns där för Mig och jag för dom!
Falska, tråkiga och skit-snackande-personer, behöver jag inte.
Jag klarar mig så himla bra utan er, det är då jag mår som bäst .. utan Er!
Jag vet att folk kommer känna igen sig, ni som gör det ta åt er!
Ni som vet att ni inte är sådana, kan bara vara lugna.
Det är Er jag tycker om och älskar, för utan Er hade jag inte fungerat.
Ni gör så att Jag ser framåt och blir stark, tack för att Ni finns!
Jag är lagom trött på er som säger att ni finns, att jag kan berätta allt osv.
Både ni och Jag vet att det går liksom inte, väx upp!
saknaden
Jag kan inte tro att det är sant, men du är borta.
Borta ifrån din hem, men inte borta ifrån våra hjärtan.
Två nätter på rad har jag legat och tänkt på dig.
Jag kände mig rädd .. det kändes som om du var där, hos mig.
Ingen tror på mig, det jag säger .. alla blir bara så "rädda" men känner
man någonting så gör man det, jag tror på andar och jag vet att det finns.
Jag känner Märta och nu fick jag blackout, kommer inte på namnet.
Men det spelar ingen roll..
Nu är det som det är och ingen kan ändra på det.
5 dagar har gått, jag kan inte riktigt inse det.
Det kommer att ta tid innan jag inser det med.
Men du finns, vi finns och vi saknar dig! <3
Jag är stark
idag är jag glad.
glad för allt.
glad för att jag har insett hur bra jag egentligen har det.
jag har en underbar familj och världens bästa pojkvän!
och inte nog med det, jag har världens
underbaraste och bästaste vänner som alltid ställer upp.
utan alla er familj, pojkvän och vänner så hade jag inte klarat mig.
igår kväll insåg jag verkligen allt.
jag är stark.
ju fler som säger "att du ens orkar" "vi förstår om du inte orkar" "du är SÅ stark"
vet ni? det får mig att växa som person. helt otroligt.
att åka till Tollarp dagen efter min kära farmor gått bort,
det ser folk som att vara stark.
men av bortgången så blev jag stark, jag ska ta tillvara på mitt liv!
man vet aldrig när dagen kommer och kroppen säger STOPP,
nu ska jag vila, i evigheter.
man kan inte säga "det händer aldrig mig" för det händer alltid alla någonting.
gott eller ont, det spelar ingen roll .. det händer alltid något.
alla får vara med om att någon går bort.
eller nej .. inte de stackars bebisarna som dör spädbarnsdöd,
men jag tror ni fattar vad jag menar.
jag tycker inte att det bara kan säga stopp, man sitter hemma är ledsen och
bara tänker på det jag tycker personligen att det bara blir värre.
det betyder inte att jag inte är ledsen, det är självklart att man är!!
nu har jag och bror fixat film och snart blir det mat och mys med familjen!
inte så ofta alla sitter samlade i soffan, men någon gång ska väl det med hända ;)
† Vila i frid †
jag minns det som igår, det kanske va igår?
nej, det är nog närmare 10år sedan Jonathan och jag
vi satt i ditt knä i Oskarshamn innan Bengt gick bort.
alla va glada och lyckliga.
vi träffades sällan, det kändes som om jag inte hade en farmor.
men det hade jag, och en farfar med .. fast som var i himmlen.
när du flyttade hit så kände jag en oerhört stor lättnad,
vi kunde träffas oftare och det gjorde vi.
allt kändes bra igen.
tills det kom en dag då du blev förvirrad och glömde saker.
du blev dement och du var depprimerad.
det hade jag med vart om jag vart du, det är inget ovanligt.
vi fixade så att du fick bo på ett hem, du mådde bättre än bäst!
du mådde så bra, du gick och sjöng och pratade jätte mycket.
"det där, det är min farmor! hennes riktiga jag" sa jag.
alla skrattade åt dig, för att du var så rolig och du hade sån tur
med allt, du vann saker med din tur och blev sur för att du inte vann
någonting när det väl hände.
även om kontakten med dig vart dålig halva mitt liv så sörjer jag.
för jag vet att du alltid fanns där, du var en farmor på ditt sätt.
du var en stört skön farmor.
men dagen kommer, då kroppen säger ifrån att den inte orkar mer.
den blir slö och inser att det är dags att bege sig.
jag är glad att du inte hade någon smärta, det är en stor lättnad.
men du mår bra, lika bra som du mådde precis innan det var ju inget fel :)
du han precis fylla 82år, du blev 82år och 29dagar.
det gick snabbt och plötsligt.
men bara så du vet .. även om vi inte haft så bra kontakt så är jag ledsen..
och jag saknar dig redan! <3
Vila i frid Farmor!
Vi älskar dig <3
† 1929-11-03 / 2011-12-02 †
fyfarao..
nu är jag fan duktigt trött på allting!
vet inte vad jag ska ta mig till längre!
jag orkar inte höra på en massa skit längre!
trodde jag hade vänner, men det är sådan
stor skillnad på vänner och vänner.
jag vill ha vänner som jag kan prata med om ALLT.
jag vill ha vänner som jag kan lita på,
jag vill ha vänner som jag kan ha roligt med!
finns det några sådana kvar?
isåfall.. kontakta mig!
nej.. skojar.
men allmänt?
vänner brukar vara glad när man lyckas med
saker, men det blir fan inte mina vänner!
dom är bara glada sålänge allt är bra med dom.
jag får ingenting.
jag ger allting!
nu får det fan vara nog,
"behandla andra som du själv vill bli behandlad"
du sa att du gick efter den, det gör du inte!
du vill att jag ska säga "åh, vad bra" "vad du är duktig"
"du klara det här" "kämpa på, det löser sig"
jag får aldrig någonting sådant!
du bara trycker mig till botten!
ställ upp för mig! SNÄLLA!
vad är det som är så svårt?
du hade HATAT mig om jag hade gjort så mot dig!
dubbelmoral!
åh, jag skulle kunna skriva en hel uppsats om ditt beteende.
men det tänker jag inte göra.. du är inte värd det.
du är inte värd dessa orden! så jag vet inte varför jag skriver..
vet inte vad jag ska ta mig till längre!
jag orkar inte höra på en massa skit längre!
trodde jag hade vänner, men det är sådan
stor skillnad på vänner och vänner.
jag vill ha vänner som jag kan prata med om ALLT.
jag vill ha vänner som jag kan lita på,
jag vill ha vänner som jag kan ha roligt med!
finns det några sådana kvar?
isåfall.. kontakta mig!
nej.. skojar.
men allmänt?
vänner brukar vara glad när man lyckas med
saker, men det blir fan inte mina vänner!
dom är bara glada sålänge allt är bra med dom.
jag får ingenting.
jag ger allting!
nu får det fan vara nog,
"behandla andra som du själv vill bli behandlad"
du sa att du gick efter den, det gör du inte!
du vill att jag ska säga "åh, vad bra" "vad du är duktig"
"du klara det här" "kämpa på, det löser sig"
jag får aldrig någonting sådant!
du bara trycker mig till botten!
ställ upp för mig! SNÄLLA!
vad är det som är så svårt?
du hade HATAT mig om jag hade gjort så mot dig!
dubbelmoral!
åh, jag skulle kunna skriva en hel uppsats om ditt beteende.
men det tänker jag inte göra.. du är inte värd det.
du är inte värd dessa orden! så jag vet inte varför jag skriver..
äkta vänskap
äkta vänskap?
vet alla vad det är? nej.
alla tror sig veta vad det är men sanningen är
att dom egentligen inte vet vad det är.
äkta vänskap för mig är att man kan skratta
med och åt varandra utan att någon ska ta illa upp.
man vet att man skojar med varandra liksom.
äkta vänskap är att göra saker tillsammans.
äkta vänskap är att få uppleva saker tillsammans.
äkta vänner går inte bakom ryggen på varandra.
äkta vänner ställer upp för varandra i vårt och tort.
äkta vänskap handlar en hel del om tillit och förtroende till varandra.
det finns många saker som gör att vi har någon
älskad vän som finns där för oss och som finns där med oss.
någon som vi bryr oss om och som bryr sig om oss.
man måste vårda sin relation i vänskap!
vänskap
jag är glad att jag har
två äkta vänner,
två som jag kan lita på,
två som alltid ställer upp i vårt & tort.
jag nämner inga namn, ni vet vilka ni är.
vet inte vad jag skulle göra utan er,
skulle jag kunna leva? nej.
vänner är det viktigaste i mitt liv.
man har sin familj, men det är inte samma sak.
men tänk på dom som inte har en familj?
som inte har mamma, pappa, syskon, mormor,
morfar, farmor, farfar, faster, farbror, morbror, moster,
kusiner, sysslingar, pysslingar och allt vad de heter.
vad är dom?
vad är dom för något utan sina vänner?
dom är ingenting..
ingenting är bra i deras vardag.
jag kan säga att jag skulle inte kunna leva
utan min familj, jag står inte hela min släkt nära.
men jag vet vilka dom är.. jag vet vad dom betyder.
folk säger "efternamn är den bästa familjen"
hur kan man?
inför någon annan som inte har någon riktig
familj säga så?
jag förstår inte redigt..
kanske för att jag kan tänka mig in i situationen?
kanske för att jag bryr mig om andra mer än mig själv?
jag vet inte..
jag tycker inte om sådant..!
...
Jag har en tendens att fokusera på det negativa vilket gör att
dessa händelser verkar mer framträdande medan allt positivt glöms bort.
Varför ska det vara helt omöjligt att få vara glad och nöjd över sig själv?
Varför duger jag inte?
Hur många gånger ska man ta sig upp?
Jag faller varje gång..
...
jag är så trött på allt..
förstår inte att jag orkar mer..
vill ta på mig ett skydd och lägga mig i en grotta.
jag är förkrossad av all ilska och ord.
det finns en enda fråga jag kan ställa till mig själv.
vem är jag?
jag var den som alltid var där och som alltid var glad.
jag orkar inte ens prata om det längre,
så allting glöms bort.
varför är det som det är? jag minns inte längre.
känner mig bara förtvivlad.
varför jag?
jag som alltid var som jag.
vem är jag nu?
jag har tappat bort mig själv..
förstår inte att jag orkar mer..
vill ta på mig ett skydd och lägga mig i en grotta.
jag är förkrossad av all ilska och ord.
det finns en enda fråga jag kan ställa till mig själv.
vem är jag?
jag var den som alltid var där och som alltid var glad.
jag orkar inte ens prata om det längre,
så allting glöms bort.
varför är det som det är? jag minns inte längre.
känner mig bara förtvivlad.
varför jag?
jag som alltid var som jag.
vem är jag nu?
jag har tappat bort mig själv..
Vila i frid Thomas
jag förstår inte världen, varför?
varför måste folk dö?
varför just nu?
allting händer samtidigt, hur länge ska man orka?
det har hänt alldeles för mycket dödsfall, mord, sjukdomar osv.
det spelar ingen roll! det är för mycket..
fick ett samtal av mamma.. hon grät..
jag visste att någonting var fel, men vad var det?
dem hade dött?
var det pappa? jonathan? någon annan nära?
hade inte en tanke på att det skulle vara du.
jag såg dig innan när du jobbade..
allt var så bra, allt gick så snabbt.
ingen var berädd.
verkligheten hinner ifatt en, jag kan knappt tro att det är sant.
men nu är det som det är, du har kommit till himmlen.
du kommer att få det bra!
Vila i Frid Thomas Pöllenen! <3
varför måste folk dö?
varför just nu?
allting händer samtidigt, hur länge ska man orka?
det har hänt alldeles för mycket dödsfall, mord, sjukdomar osv.
det spelar ingen roll! det är för mycket..
fick ett samtal av mamma.. hon grät..
jag visste att någonting var fel, men vad var det?
dem hade dött?
var det pappa? jonathan? någon annan nära?
hade inte en tanke på att det skulle vara du.
jag såg dig innan när du jobbade..
allt var så bra, allt gick så snabbt.
ingen var berädd.
verkligheten hinner ifatt en, jag kan knappt tro att det är sant.
men nu är det som det är, du har kommit till himmlen.
du kommer att få det bra!
Vila i Frid Thomas Pöllenen! <3
namnlös dikt
tjejen utan framtid.
Alla har nog någon gång kännt att ingenting känns rätt.
Att allting är skit och att alla kollar på dig lite snett.
Jag har bett om hjälp, men ingen som vill hjälpa, ingen som förstå.
Åh! Jag kan inte tänka klart, alla tankar döda mig!
Ni.. liksom trampar ner mig som en dörrmatta.
Jag har redan legat där nere..
Jag har tagit mig upp..
Men du vill bara ner med mig igen.
Jag är trött på att alltid kämpa.
Vad har du emot mig?
Ser du inte att det sårar? Ser du inte att jag lider?
Ser du inte mina tårfyllda ögon?
Det har blivit en kamp mellan mig och livet.
Fast det skulle ha vart en kamp mellan dig och mig.
Jag förstår inte varför..?!
Du visste att jag hade fått upp en livsglöd,
men den har du blåst bort.
Jag ser inget hopp nu, det tog du ifrån mig.
Jag har kämpat, klättrat & fallit, från toppen till botten.
Du har krossat min spegelbild och min skugga avskyr mig.
Hur ska jag klara mig?
Ska skiten bara rulla vidare?
Ni kan inte säga "livet går vidare.."
Alla har nog någon gång kännt att ingenting känns rätt.
Att allting är skit och att alla kollar på dig lite snett.
Jag har bett om hjälp, men ingen som vill hjälpa, ingen som förstå.
Åh! Jag kan inte tänka klart, alla tankar döda mig!
Ni.. liksom trampar ner mig som en dörrmatta.
Jag har redan legat där nere..
Jag har tagit mig upp..
Men du vill bara ner med mig igen.
Jag är trött på att alltid kämpa.
Vad har du emot mig?
Ser du inte att det sårar? Ser du inte att jag lider?
Ser du inte mina tårfyllda ögon?
Det har blivit en kamp mellan mig och livet.
Fast det skulle ha vart en kamp mellan dig och mig.
Jag förstår inte varför..?!
Du visste att jag hade fått upp en livsglöd,
men den har du blåst bort.
Jag ser inget hopp nu, det tog du ifrån mig.
Jag har kämpat, klättrat & fallit, från toppen till botten.
Du har krossat min spegelbild och min skugga avskyr mig.
Hur ska jag klara mig?
Ska skiten bara rulla vidare?
Ni kan inte säga "livet går vidare.."
R.i.P Peter
Jag.. likadant som alla andra sörjer.
Jag kan liksom inte förstå hur någon kan göra såhär mot någon.
Vad tänker man med? Vad känner man? Har man ett hjärta?
Black out ..?
Nae, jag vet inte.. Jag förstår inte..
Finns inte så många ord.
Alla tankar går till hans familj, nära & kära.
Många av mina tankar gå även till dig, Camilla.
Jag förstår att du har det förjäävligt rent ut sagt.
Men det är bara till att kämpa på!
När sådant här händer.. det känns helt overkligt..
Vila i frid, Peter Lillen Ivarsson!
gammal vänskap rostar aldrig
Det är rättså intressant det här med vänner & vänskap.
Vänner som man står nära en dag, kan man tappa nästa.
Vänner som man svär att man aldrig ska släppa,
men som man aldrig mer får ser igen.
Vissa vänner är man "ett" med, som man aldrig tappar.
Trotts att vi inte är lika, så passar våran vänskap.
Som sagt..
Gammal vänskap rostar aldrig!
Erica - sluta aldrig vara du!
Vänner som man står nära en dag, kan man tappa nästa.
Vänner som man svär att man aldrig ska släppa,
men som man aldrig mer får ser igen.
Vissa vänner är man "ett" med, som man aldrig tappar.
Erica, du är en sådan vän.
När vi var små satt vi bokstavligen ihop.
Det känns som om vi kännt varandra hela livet.
Vi har växt upp i samma håla, vi gick till skolan ihop, vi lekte på fritiden,
vi blev tonåringar ihop, vi gar gjort mycket ihop dessa år.
När vi var små satt vi bokstavligen ihop.
Det känns som om vi kännt varandra hela livet.
Vi har växt upp i samma håla, vi gick till skolan ihop, vi lekte på fritiden,
vi blev tonåringar ihop, vi gar gjort mycket ihop dessa år.
Med åren så förändrades vi. Vi gled inte isär.
Men det hände att vi bråkade, men alltid så hittade vi tillbaks.
Inatt kom jag underfund med att jag ska vara jävligt glad att jag har dig.Men det hände att vi bråkade, men alltid så hittade vi tillbaks.
Trotts att vi inte är lika, så passar våran vänskap.
Som sagt..
Gammal vänskap rostar aldrig!
Erica - sluta aldrig vara du!
idiotiskt
när det går bra för er, då kan ni höra av er.
när jag vill ha hjälp, ses, prata eller vad som helst.
då går det inte..
enligt er så handlar det bara om er själva.
ni är så jävla egoistiska.
tänk om alla skulle vara sådana?
hur skulle världen då sett ut?
jag vill nog inte ens veta.
men nu vet jag iallafall att jag ska sluta
att ställa upp för er hela tiden.
varför ställde jag upp för er?
jag fick ändå aldrig tillbaka något.
så jävla falska..
så jävla idiotiskt..
när jag vill ha hjälp, ses, prata eller vad som helst.
då går det inte..
enligt er så handlar det bara om er själva.
ni är så jävla egoistiska.
tänk om alla skulle vara sådana?
hur skulle världen då sett ut?
jag vill nog inte ens veta.
men nu vet jag iallafall att jag ska sluta
att ställa upp för er hela tiden.
varför ställde jag upp för er?
jag fick ändå aldrig tillbaka något.
så jävla falska..
så jävla idiotiskt..
