döden

Jag behöver någon som gör det åt mig.

..och sakta, sakta tyna bort..



Är det inte märkligt att så många människor i världen inte uppmärksammas förrän efter sin död? Varför kan ingen säga något snällt eller göra något schysst medan personen är i livet?
Tror mänskligheten verkligen att individen kommer att ha någon
glädje av uppmärksamheten när han/hon väl är död?

Ingenting är roligt. Ingenting lockar och drar.
Ingenting känns inspirerande och det kommer knappt fram ett skratt.

Får bara höra kritik, inget positivt.

Jag vill bara bli kramad.

Johannna

En blogg om mitt liv

RSS 2.0