jag är så trött på allt..
förstår inte att jag orkar mer..
vill ta på mig ett skydd och lägga mig i en grotta.
jag är förkrossad av all ilska och ord.
det finns en enda fråga jag kan ställa till mig själv.
vem är jag?
jag var den som alltid var där och som alltid var glad.
jag orkar inte ens prata om det längre,
så allting glöms bort.
varför är det som det är? jag minns inte längre.
känner mig bara förtvivlad.
varför jag?
jag som alltid var som jag.
vem är jag nu?
jag har tappat bort mig själv..