Jag kan inte tro att det är sant, men du är borta.

Borta ifrån din hem, men inte borta ifrån våra hjärtan.

Två nätter på rad har jag legat och tänkt på dig.

Jag kände mig rädd .. det kändes som om du var där, hos mig.

Ingen tror på mig, det jag säger .. alla blir bara så "rädda" men känner

man någonting så gör man det, jag tror på andar och jag vet att det finns.

Jag känner Märta och nu fick jag blackout, kommer inte på namnet.

Men det spelar ingen roll..

Nu är det som det är och ingen kan ändra på det.

5 dagar har gått, jag kan inte riktigt inse det.

Det kommer att ta tid innan jag inser det med.

Men du finns, vi finns och vi saknar dig! <3