glad för allt.

glad för att jag har insett hur bra jag egentligen har det.

jag har en underbar familj och världens bästa pojkvän!

och inte nog med det, jag har världens

underbaraste och bästaste vänner som alltid ställer upp.

utan alla er familj, pojkvän och vänner så hade jag inte klarat mig.

igår kväll insåg jag verkligen allt.

jag är stark.

ju fler som säger "att du ens orkar" "vi förstår om du inte orkar" "du är SÅ stark"

vet ni? det får mig att växa som person. helt otroligt.

att åka till Tollarp dagen efter min kära farmor gått bort,

det ser folk som att vara stark.

men av bortgången så blev jag stark, jag ska ta tillvara på mitt liv!

man vet aldrig när dagen kommer och kroppen säger STOPP,

nu ska jag vila, i evigheter.

man kan inte säga "det händer aldrig mig" för det händer alltid alla någonting.

gott eller ont, det spelar ingen roll .. det händer alltid något.

alla får vara med om att någon går bort.

eller nej .. inte de stackars bebisarna som dör spädbarnsdöd,

men jag tror ni fattar vad jag menar.

jag tycker inte att det bara kan säga stopp, man sitter hemma är ledsen och

bara tänker på det jag tycker personligen att det bara blir värre.

det betyder inte att jag inte är ledsen, det är självklart att man är!!

nu har jag och bror fixat film och snart blir det mat och mys med familjen!

inte så ofta alla sitter samlade i soffan, men någon gång ska väl det med hända ;)