En sten släpptes

Det var en sten som släppte från min hjärta.
Så underbart att få känna sig fri, fri som en fågel.

Nu har jag min egen resa som tar mig bort från dig.
Jag känner mig så underbart fri utan dig så tätt inpå.
Det enda som jag behöver nu är tid.

Allting gick så snabbt, jag fördes med livets hastighet
rakt ner i ett hål där allting bara blev fel.
Ensam där nere så sökte jag vägen och gick, du var mitt hinder
det var du som förstörde mitt mål genom att sätta ut detta hål.
Jag ger mig in på någonting som är nytt, en resa jag inte vet vart den leder.
En ny resa som inte innefattar oss två, det blir ett nytt steg för mig.
Allt detta för att du vägrade lyssna, du vägrade att förstå.
Du lämnade mig ensam på vägen, men det är det som gjort mig starkare.
Jag har tagit nya steg och blickar fram mot min framtid, jag kan nästan se den.
Ett liv utan dig, det förstör inte mig som person!
Dag efter dag så kanske du lär dig dina misstag, men nu är det kört.
Vi går härifrån, men inte som vänner!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johannna

En blogg om mitt liv

RSS 2.0