Nu har jag börjat ta tag i mitt liv igen efter ha vart nere i källarn i 3månader
och inte haft någon allmän lust att gå upp.
Vet inte om jag ska tillbaka till "skit" jobbet eller förflytta mig till Karlskrona.
BESLUTÅNGEST (!)

Men är ändå så irriterad, så många känslor på en och samma gång.
Jag förstår inte hur jag fungerar ibland, men det är väl så det alltid är.
Folk kan gå hemma (efter de tagit studenten) i 1,2 eller 3 år vet
jag till och med folk som är.
För det första hur fan orkar dom gå hemma så länge?
Jag har jobbat dock inte varje dag.. men jag har jobbat sedan jag
tog studenten.
Det är NU .. denna sommarn som jag varken ha haft lust eller
någonting till att jobba, jag behöver en paus ifrån livet.
Jag behöver gå i ide känns det som.
I juli bestämde jag mig för att strunta i att jobba,
jag trivdes inte heller på alla ställerna som jag var så
egentligen var det bara skit samma, men det var ändå ett jobb.
Jag fick ju lön liksom? Det är det ända jag var ute efter.
Jag fick inga pengar från försäkringskassan när jag gick ut skolan
som folk får nu hur lätt som helst.
Jag skaffade mig 2 jobb som jag har levt på.
Tills i mars detta året så jag HELT PLÖTSLIGT var berättigad
att få pengar ifrån försäkringskassan.
Som alla andra fick 3månader efter dom tagit stundenten.
Men jag då?
Nej.. jag jobbade, det får man inte göra.
Ja, ni hör själva hur dumt det låter.
Jag fick inga pengar för att jag jobbade..
Det var inget heltidsjobb utan ett sommarjobb och ett timvikarie jobb.
Jag jobbade inte varje dag som timvikarie, så jag borde
ha fått pengar för de dagar jag inte jobbar?
Men nej.. så lätt ska det inte vara.
Jag var tvungen i att strunta i jobbet i 100dagar för att
få pengar för de dagar jag inte jobbar.
Hm.. okej!
Så tänkte jag inte göra..
Jag sket i det och jag pratade med AF och skulle därför
börja läsa upp min engelska, för då fick jag ju pengar och jag
kunde jobba samtidigt det är ju smidigt!
Varför kan bara vissa slappa, dom behöver inte gå något
program eller någonting!
Varför ska dom behandla alla så olika?
Nae, jag förstår inte.
Jag skiter i det ovs. Men det låter bara dumt i mitt huve.
En kompis jag har, hon lämnade in sin första lapp till
försäkringskassan idag!
Hon ha vart arbetslös sen studenten i år och började jobba förra
veckan tyyyp.
Tänk om de ändå vart så lätt för mig med, nae varför ska de
vara lätt för mig? Jag älskar väl uppförsbackar?
Åh, jag är så irriterad och arg och ALLLLLLLLLT!
Vet inte vad jag ska ta mig till..
Vet inte vad jag ska göra..
Blir galen på mig själv..
Iallafall.. nu har jag inte jobbat på 3månader så nu ska jag
ta tag i det igen så AF ha skickat mig till Folkuniversitetet.
När jag kom dit så ville jag bara springa därifrån.
Jag tänker hitta mig ett jobb..
Struntar i om det är timanställning, delvisanställning osv.
Bara jag ha något så jag slipper gå dit.
Haha, fan .. vad skriver jag egentligen.
Har noll koll kände jag nu..
Aja, skönt att skriva av sig lite, men ingen lär läsa xD
Hejdå.. har lite att stå i här hemma!