vänskap betyder mycket, vad är man utan vänner?
jag skulle klara mig utan vänner om vännerna inte är bra vänner.
det gör ingenting om man inte hörs på ett tag,
bara man inte glöms bort och läggs i en hög liksom.
jag har riktiga vänner som jag inte hört av på något år,
men jag ser ändå dom som vänner.

riktig vänskap är för mig att man umgås och har roligt, kan skratta tills man
gråter, prata om allt (pinsamma/hemliga/tråkiga/roliga saker)
med riktig vänskap kan man bråka och tjabba, men man blir alltid sams ige
och man vet om att "det kommer lösa sig" liksom.
det finns olika sorters vänskap och ingen vänskap är likadan.

varför jag skriver om detta är att jag är sjukt trött på folk som
säger att man är vänner och att man kan lita på dom..
fasten man kanske inte kan det!
dagar kommer, dagar går.. jag blir bara mer och mer osäker.
jag vet ca.5 vänner, riktiga vänner, som jag vet att jag kommer
vara vän med hela livet.
tyvärr tror jag att "resten" av er kommer spolas bort.
känns hemskt att säga det, men det är vad jag tror och känner.
nämner inga namn, det blir bäst :<

kan jag verkligen ringa alla mina vänner om ett år och fråga
om vi ska ta en fika en dag?
nae, det kan man inte göra med alla vänner.
man duger bara när det fungera för den andra och inte en själv.





puss  '