Min bästa vän
När jag när som helst behöver henne/honom så finns hon/han där med mig.
"vad skulle jag göra om hon/han försvann?"
"hon/han som varit min bästa vän i flera år"
"hon/han ha varit den som stöttat mig och tröstat mig"
Jag vet vilka som alltid finns där även om vi växt ifrån.
Sen har vi resten av alla vänner, som man prata med när man
umgås ibland när man har tid och så.
Johanna, du verkar så nedstämd. Jättetrist. Jag vill bara påpeka att en bästa vän handlar om mer än att man ska kunna prata. Man ska ha kul, kunna skratta, vara ärliga och hantera varandra i olika situationer. Det handlar inte om att höras varje dag, det handlar om att veta vart man har varandra, utan att behöva plocka upp telefonen eller ringa på dörren konstant.
Jag har en riktig bästa vän som jag har haft i 10 år nu. Vi pratar en gång i veckan, ibland färre gånger än så. Och vi bor 12 mil ifrån varandra. Men när vi träffas är det precis som att vi såga igår och vi stöttar varandra både i bra & dåliga tider.
Jag menar inte att du har fel, man har vänner till olika saker. Men du verkar inte alls må bra & det kan göra folk i din omgivning ledsna också. För vi bryr oss! Även om vi sitter långt borta.
Stärkande kramar till dig!
Jag vet, kan låta riktigt deppigt. Men det finns anledningar till det med, i detta fallet är det de "riktiga vännerna" som man trodde man kunde lita på.
Det är sådana vänner som är bra.. Man behöver inte ringa och säga att man finns. Utan när man pratar med varandra så är det som vanligt, ingen som säger "varför har du inte ringt" "varför kommer du aldrig" Ingen vän är som den andra, som du säger så har man vännerna till olika saker.
Huvudsaken är att man vet vart man har varandra!
