Min första riktiga kärlek hette Tobias & det var även mitt första distansförhållande.
Det var jobbigt i början, men det löste sig och jag hade inte några större
problem med att ha ett förhållande på distans.
Vi träffades varje helg och det var 2timmars resa, ibland 2½.
Tycker det är skönt ibland att kunna sitta på tåget och bara slappna av.
Det är rättså avkopplande faktiskt :)
Hans föräldrar var skilda, så ibland var vi hos pappan & ibland hos mamman.
De bor inte på samma ord eller kommun så det tog längre tid att åka till hans pappa.
Vi hade ett hyfsat bra förhållande, kunde tjabba ibland men det gör väl alla?
Jag har inte så mycket att skriva om honom..


Vårt förhållande tog slut för att jag efter 9månader tröttnade på att åka så långt.
Vilket även han tyckte, så det var ett gemensamt beslut.
Jag hade en jobbig period och jag mådde bara allmänt dåligt,
allt försvann ifrån mig.. och även mina känslor för honom.
Jag tror jag gick 2månader utan att jag sa någonting till han, vad jag kände.
Tillslut berättade jag att vi hade förlångt avstånd mellan varandra,
jag trivdes inte med hans föräldrar osv.
Men det var en enorm lättnad när jag sagt allt!
Idag pratar vi knappt med varandra, jag har ingen kontakt med han mer än
att vi ha varandra på FB & MSN, men det är aldrig så att vi skriver med varandra.
Jag tror tyvärr inte att jag vill ha någon kontakt med honom ändå.