sviken?
Eller så är det tvärtom, när du förväntar dig att något ska ske för att du har
bestämt något med en vän och så blir det inte så.
En fika blir inte av och där sitter du och får inte reda på varför h*n inte kom?
Händer detta allt för ofta sen blir det slitningar i vänskapen.
Det spelar ingen roll om det är en nära vän, alla kan svika oss mycket, och även du själv.
Gång på gång sviker vi oss själva, vissa lägger inte ens märke till det.
Man lovar sig själv, sin kropp och sitt hjärta jätte många saker som man kan bli glad över.
"Jag ska röra på mig mer, jag ska minska mitt kontrollbehov, jag ska äta nyttigare,
jag ska röra på mig mer, jag ska sluta röka, sluta dricka alkohol, osv"
Vi tror på orden som kommer ut ur munnen på oss.
Men lovar vi något så lovar vi något, eller hur?
Men när det gäller oss själva så sviker vi oss själva
utan att vi ens märker det? eller ser vi att vi sviker oss själva?
Det kan sluta med att man ändå blir sittandes med en chipspåse i handen
även om vi lovat att vi inte ska göra det, men ändå gör det ont någonstans inom oss.
Det kan bli en smärta som gör att vi reagera med värk eller spänningar,
men vi tror att det kan vara stress, irritation eller liknande.
Vi vet inte varför vi är irriterade men det kan vara ett svek från din egna sida.
Varför lovar man så mycket när man aldrig kan hålla det?
Acceptera det som det är i nuläget.
Välj istället ut saker som du SKA, LOVAR och VILL hålla.
Det behöver inte vara många saker, räcker med ett.
Samma sak när föräldrar säger saker till barn..
Föräldrar kan säga:
- Slutar du inte skrika nu så får du aldrig mer någon glass!
- Är ni inte tysta nu så vänder vi och åker hem! (med en fullpackad husvagn & ska vända hem 20mil)
I de fallen säger jag ha-ha visst, lycka till typ!
Aldrig mera glass? Haha!
Vända med fullpackad husvagn efter att ha kört 20 mil? Haha!
Det var exempel på tomma löften.
Tänk igenom löften som du vill, ska och kan hålla.
Gör det inte bara för att ha ett löfte som du sen ändå
aldrig kommer att genomföra.
Då är det ingenting mening med ett löfte.
vad ska jag ta mig till?
jag vill bara att allting ska vara bra, men det är det inte.
jo, mycket är bra .. men inte allt.
vänner? dom falska eller dom äkta?
vilka är äkta?
vilka är falska?
jag kan lätt se ut er, men jag vill inte kalla er falska.
för innerst inne så är ni inte det.
ni ha en hjärna, ni kan tänka, ni kan förstå.
ni vet vad jag menar.
jag är trött på er för att .. ni aldrig kan höra av er.
alltid är det jag, det är mig det hänger på.
"hör av dig imon, så kan vi ses"
"du kan väl ringa när du vill ses"
osv.
det spelar ingen roll, jag vill så gärna träffa er allihopa.
för jag har förändrats, till en mycket bättre person.
ni kommer se att jag ha förändrats.
det är nu jag har hittat mig själv,
det är nu jag mår bra!
låt mig då få vara den jag är, ni tycker om mig för den jag är!
jag lovar..
meningen med livet
och "finns det ett liv efter detta?"
många svara kärlek, barn, njutning och leva i nuet.
men andra svara jobb och pengar, men vad är det för liv?
man jobbar ihop massa pengar och sedan gör av med dom.
köper mat och saker som man velat ha, eller vill ha.
jag ser inte så stor mening i det livet, men det finns folk som lever så.
dom tänker aldrig på sin familj, hur ledsamt är inte det?
innerst inne vill alla ha kontakt med mamma, pappa, mor- & farföräldrar osv.
nae, jag förstår mig inte på folk ibland.. blir bara så irriterad.
man kan inte välja bort sin familj och vänner bara för att man har
ett eller flera jobb att sköta!
men det är inte längre upp till mig,
det är upp till er.
ni som känner er träffade, att höra av er!
för min del så är dethär ett stopp,
jag tänker inte alltid rätta mig efter er.
jag har också ett liv.
varför?
varför ska jag berätta när du inte lyssnar?
varför ska jag berätta när du inte förstår?
varför ska jag berätta när jag inte vill?
varför ska jag berätta någonting över huvudtaget?
En dag så förändrades allt.
Jag vet inte vad som hände men tiden är förbi.
Det spelar inte någon roll vad jag vill längre.
Förlåt att jag är den jag är,
och inte den du vill jag ska vara.
Allting jag gör, bli bara problem.
avundsjuka
människor reagera olika på andras framgång.
en del tycker inte att det är så viktigt och bryr sig inte.
enligt de så är det sådant som bara händer i livet.
andra ser framgång som en drivkraft så att de gör sina saker bättre
så att de själva kan uppnå samma framgång som sina vänner gjort.
det är en positiv inställning, tänk om alla vore sådana?
vissa människor kan inte tåla att se andra människor bli
framgångsrika och att bli lyckliga.
de hoppas att de framgångsrika ska misslyckas och att allt
ska gå dåligt för de i livet.
det kallas avundsjuka och det avskyr jag!
allt kan inte förnekas, alla människor har rätt till att leva
och få en framgång här i världen.
när vi ser att det går bra för en vän eller någon annan person,
ska vi inte känna avundsjuka!
det är helt självklart enligt många.
eftersomatt vi själva vill bli lyckliga och framgångsrika så
ska vi inte missunna andras framgång!
jag blir så förbannad när folk inte kan vara glada för ens skull
när det händer någonting som får en att bli så otroligt glad & lycklig!
jag orkar inte mer
snart ger jag upp, jag mår inte bra.
jag är inte sjuk, jag bara orkar inte mer.
jag vill bara avsluta det jag har påbörjat.
allt går åt helvete: skolan, jobb & livet.
jag kanske borde ta livet av mig bara för
att slutföra det jag en gång påbörjat.
jag orkar inte mer.
jag orkar inte kämpa mer.
jag har ingen energi kvar.
allt jag gör & säger gör bara allt värre än vad det är.
jag orkar inte mer.
skolkar mycket & bara skiter i allt.
att undvika rakbladen gör inte saken bättre,
men det är det ända jag vill göra.
ta ett rakblad & skära så pulsådern går av,
hur känns det? är det skönt?
men samtidigt vet jag att jag har lovat att sluta.
jag måste hålla det jag lovar, jag är ingen idiot!
allt bara känns så meningslöst..
Av; Johanna, 071128.
utan dig
Allt kan bli bättre men det känns inte så just nu.
Jag fastnar i alla mina tankar och försöker ta mig loss,
men jag tänker på dagen, då det hände någonting mellan oss.
Nu vet jag vart du står men jag vet att jag behöver inte dig.
Vi bröt våra band, dom bara gick av på mitten.
Jag har kastat alla våra bilder, men jag har saknat och glömt minnerna.
Minnerna att det var du & jag mot världen som skulle kämpa tills döden.
Men du högg mig i ryggen, vad var det som hände egentligen?
Jag menar du & jag, vi skulle jämt va bästa vänner!
Men du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är längre.
Vart tog den personen vägen som alltid fanns där för mig?
Jag tror du vet vem du är så jag behöver inte säga namnet.
Men nu har du förlorade min tillit, du släppte min hand för tidigt.
..men nu vet jag mycket väl att en dag kommer le och vara glad utan dig.
tack för "oss"
Jag blev lämnad här, som tack för hjälpen.
Vi gick åt skilda vägar, vi greppade tag i andras händer.
Jag försökte göra allt för dig, men det var du som stretade emot.
Du hade ett löfte, om att bry dig om mig.
Men det var inget löfte, du stod och ljög mig upp i ansiktet!
Var ärlig mot dig själv & mot andra, det var inte såhär det skulle bli.
Jag trodde fel om dig och om ditt liv.
Innan var du en ängel för mig så jag fattar inte varför det här hände?
Ett litet misstag kan förändra allt, hela min värld.
Självklart har jag andra vänner, men du var annorlunda.. trodde jag.
Varje gång jag ser på dig så river du upp alla gamla sår.
Du har fortfarande inte sagt förlåt, men jag kan ändå inte förlåta.
All jävla skit som jag fick ta .. NEJ! du är fan inte värd det!
Alla våra minnen tillsammans stannar kvar & alla stunder som vi skrattat.
Det var du & jag till döden, men inte längre.
Alltihopa var bara en stor fet lögn!
vad är vänskap för dig?
jag skulle klara mig utan vänner om vännerna inte är bra vänner.
det gör ingenting om man inte hörs på ett tag,
bara man inte glöms bort och läggs i en hög liksom.
jag har riktiga vänner som jag inte hört av på något år,
men jag ser ändå dom som vänner.
riktig vänskap är för mig att man umgås och har roligt, kan skratta tills man
gråter, prata om allt (pinsamma/hemliga/tråkiga/roliga saker)
med riktig vänskap kan man bråka och tjabba, men man blir alltid sams ige
och man vet om att "det kommer lösa sig" liksom.
det finns olika sorters vänskap och ingen vänskap är likadan.
varför jag skriver om detta är att jag är sjukt trött på folk som
säger att man är vänner och att man kan lita på dom..
fasten man kanske inte kan det!
dagar kommer, dagar går.. jag blir bara mer och mer osäker.
jag vet ca.5 vänner, riktiga vänner, som jag vet att jag kommer
vara vän med hela livet.
tyvärr tror jag att "resten" av er kommer spolas bort.
känns hemskt att säga det, men det är vad jag tror och känner.
nämner inga namn, det blir bäst :<
kan jag verkligen ringa alla mina vänner om ett år och fråga
om vi ska ta en fika en dag?
nae, det kan man inte göra med alla vänner.
man duger bara när det fungera för den andra och inte en själv.
puss '
stark?
men jag föll ner i marken och allting gick sönder.
jag stod stadigt på jorden men nu har ni släckt min glöd.
hur ska man kunna leva när orken & viljan är minimal?
jag har försökt länge att se framåt, jag försökte för er skull!
jag gjorde det fasten jag hatade livet, för bu betydde mer än guld.
jag sjunker in i mig själv och lämnas som ett skal,
det som kallas för känslor finns inte kvar.
jag har helt enkelt slutat att bry mig,
så jag försvinner mer och mer.
jag älskar dig
varje gång som du är i min närhet så vill jag bara skrika ut mina känslor,
varje gång jag är med dig så vill jag aldrig släppa dig,
varje gång som du inte är hos mig fäller jag en tår.
Varje gång jag tänker på dig formas mina
läppar till ett leende utan att jag själv märker det.
Du är det finaste som finns, jag har
aldrig känt så här för någon annan än just dig.
Du är det bästa som hänt mig.
Varje gång jag tänker tanken på att förlora dig så rullar
tårarna på kinden.
Älskar att ligga i sängen och höra dina andetag,
älskar att känna att du finns hos mig,
älskar att ha dina mjuka trygga armar om mig.
Jag älskar dig!
bara du
jag skulle inte klara mig utan dig.
mitt liv är uppbyggt utav
den kärlek som du ger mig.
jag har känt glädje jag har känt tårar
men det jag känner nu är
något som jag provar.
du ger mig hopp du får mig att må bra.
jag har känt den här känslan
förr men inte som idag.
du är speciell du är inte som dom andra.
du tog mig bort från depressionen och
hindrade mig ifrån att falla.
jag skulle göra vad som hellst för dig
för jag vet att
du skulle göra vad som hellst för mig.
jag ska göra allt så att du stannar hos mig.
döden
..och sakta, sakta tyna bort..
Är det inte märkligt att så många människor i världen inte uppmärksammas förrän efter sin död? Varför kan ingen säga något snällt eller göra något schysst medan personen är i livet?
Tror mänskligheten verkligen att individen kommer att ha någon
glädje av uppmärksamheten när han/hon väl är död?
Ingenting är roligt. Ingenting lockar och drar.
Ingenting känns inspirerande och det kommer knappt fram ett skratt.
Får bara höra kritik, inget positivt.
Jag vill bara bli kramad.
är det sanning?
drömmer jag om att få vara såhär glad, eller är jag verkligen glad?
jag vet inte om jag drömmer eller om det är verkligt längre.
när jag väl drömmer känns det så verkligt, men jag har insett att det inte var det.
men just nu, aaa .. just nu känner jag verkligen att jag mår bra.
jag önskar att jag ALLTiD kunde vara såhär glad,
att jag inte behöver vara så depprimerad för allt som händer.
TobbÄ, du har gjort min dar helt underbar.
det är tack vare dig som jag är såhär glad och att du äntligen också
blivit på bra humör efter allt som har hänt.
det strålade om dig & det kändes verkligen,
jag blev så glad över att du var glad så jag blev massa glad.
du är den bästa jag vet <3
försök aldrig ta livet av dig vännen,
jag finns här för dig oh vi stöttar varandra.
oh vi ska klå den jävla stockholmaren, han ska inte behandla dig så.
och det står inte pizzabud i pannan på dig, sötnos ;)
vart har du varit hela mitt liv?
jag älskar dig, oh det kan ingen ändra på!
BÄSTA VÄN <3
